Enkel fråga, bra för styrelsen att veta hur de når ut till folk.

Mitt svar: Skrollade igenom mitt Facebook flöde som jag gör oändligt många gånger per dag. Hittade en video från en airsoft sniper när man fick se POV och blev otroligt sugen. Googlade därpå genast airsoft Göteborg och hittade hit till VSAF. Anmälde mig sedan på en mekkväll och träffade klöver och Patrik "med C" som berättade en massa och introducerade mig. Sedan blev det onsdagspel dagen efter och sen dess har jag inte missat många spel.

Eran tur!

Kul initiativ med denna tråd.

Fick kontakt med VSAF när de ställde ut på scifi mässan år 2013 och började kort efter detta spela regelbundet.

var med den dagen VSAF skapades så alltid vetat om adressen

//Johan

Nästan samma för mig, tror det var 2011 eller 2012 som jag såg VSAF på mässa, men jag tog dock ett år på mig att börja spela. Mässan väckte intresset, tidsbrist pga jobb gjorde dock att det hela blev något senare än jag hade hoppats

En letsplay youtube kanal (Node) jag följer slänger upp airsoft videos då och då. Det fångade mitt intresse. Efter några månader så började airsoft videon rekommenderas på youtube för mig så jag började titta på dem och tills slut under sommaren bestämde jag mig att börja med airsoft och googlade mig hit.

Sagan om Plastkulan

Det var någonting, något som inte riktigt gick att beskriva. Fanns det i luften? Hade någon drogat mig? Möjligtvis en indoktrineringsprocess som pågått i all hemlighet över flertalet år? Jag visste inte riktigt vad det var men något var det som fanns där. Jag behövde hjälp, någon som kunde visa mig vägen, ett ledljus i mörkret. Jag visste inte vem eller vad som skulle kunna bereda vägen för en borttappad själ. Jag var förlorad men inte uträknad. My quest started...

Jag tog tag i min frustration av att inte veta och bestämde mig för att gå till den lokala tavernan där det alltid fanns strövare och vandrare som visste mer än vad skenet angav. Denna märkliga skara av filurer som samlades på tavernan varje kväll efter solens nedgång skulle kanske bidra till en början av mitt slutgiltliga mål. Vad var det för något? Någonting...

Väl framme blev jag mött av en skuggig figur som slank förbi mig och i all hast med nästan en viskning sade, "Om du är osäker, så ta den ändå...". Jag hade ingen aning vad figuren pratade om men eftersom jag var på väg in till tavernan så antog jag att det var någon dryck av något slag.
Jag hälsade på dörrposteringen, en stor herre med ett rejält skägg och vakande ögon. Han nickade bekräftande och öppnade dörren in till tavernan för mig. Jag lättade på fötterna och gick in och möttes av en våg av mjöd, piprök och saltad fisk. Trots att jag bara varit inne något fåtalet gånger så kände jag mig som hemma. Folk skålade, drack och rökte pipa. Det skrattades och slängdes svordomar till höger och vänster. Här behövde man aldrig känna sig ensam, det fanns alltid någon att prata med.

Jag gick fram till baren och fick mig snabbt en sejdel med mjöd nerställd framför mig. Den äldre damen bakom baren visste vad hon höll på mig och hon hade full koll på allt och alla. Jag sökte hennes kontakt och hon insåg att jag ville säga något. "Du är inte bara här för sällskapet ikväll." sa hon med en moderlig ton som fick mig att känna säker i hennes närvaro. "Nej jag letar efter någonting. Jag tänkte att här finns det alltid en märklig skara som kanske kan svara på mina frågor och möjligtvis visa mig vägen. Jag är tyvärr lite förlorad och måste få hjälp med dig." yppade jag med en liten suck. Hon tittade ut över folkhavet och visade med en nickning i ett hörn satt en ensam gestalt. Han bar någon slags uniform täckt med löv och annat kamouflage. Jag förstod inte riktigt varför han bar sådana attiraljer inomhus, det gav ju ingen verkan. Jag blev fascinerad och tog tag i handtaget till sejdeln och gick bort mot mannen.
När jag väl kom fram så sneglade han upp på mig och visade med handen att jag kunde sätta mig ner. "Jag vet inte riktigt hur jag skall börja men jag kom hit idag för att få hjälp med att hitta. Hitta någonting. Det är svårt att beskriva men det finns där." Jag var allt annat än tydlig och han kollade mig i ögonen och sade, "Borta vid pelaren hänger det en tavla, hur lång bort hänger den?". Jag tittade bort och undrade hur det skulle tillföra men jag mätte det med ögonmåttet och sa, "6-7 meter, kanske?". Han kollade tillbaks på mig. "4,5 meter dit bort. Det är något du måste lära dig.". Jag förstod inte sammanhanget och hur det var relevant överhuvudtaget. Jag tänkte precis öppna munnen när han avbröt mig, "Om du är osäker, vad gör du då?". Han fick precis min fulla uppmärksamhet. Det var vad den skuggiga figuren sade till mig precis utanför. Hur visste mannen i uniform detta? Min puls steg några slag och jag tog en klunk mjöd. "Jag tar den ändå." Mannen log och svepte i sig resten av sin mjöd. Han ställde sig upp och sa till mig i bestämd ton, "Det är bara en början men det är lovande. Jag hittar dig igen när det är tid.". Och så gick han.
Där satt jag helt tom utan mina frågor besvarade och ett hop nya att undra över. Jag vet inte hur lång tid det tog eller hur mycket jag drack. Helt plötsligt vaknade jag upp hemma och frågade mig själv ifall jag bara drömt alltihopa.


Fortsättning följer.

Del 2

Jag satte mig upp i sängen och satte ner fötterna på marken. Den smärtan som träffade mig på undersidan foton går närmast att beskriva som att skita ut en soffgrupp. Jag skrek till och var snabbt nere för att titta till vad som orsakade mig en sådan smärta. En ytterst liten kula utav plast, inte mer än 6mm stor hade legat på golvet precis där jag satte ner fötterna. Jag inspekterade den glansiga ytan närmare utan att riktigt förstå vart det kunnas tänka komma ifrån. "Det gör ondare när man trampar på dom hemma än det gör i skogen." Orden utifrån hallen fick mig att hoppa till, jag har inte bjudit hem någon. Jag kännde dock igen rösten, kamouflerade mannen på tavernan.

I all hast fick jag på mig de första bästa paret byxor jag hittade, först sekunden senare insåg jag att det inte var mina vanliga byxor. Dessa hade ett märkligt mönster i skogens alla färger. "Jag tänkte att du behövde en ny garderob, lite mer anpassad för vårat ändamål." Den kamouflerade herren äntrade rummet med en följeslagare. Hans följeslagare öppnade munnen men ut kom något som närmast påminnde om en gravid älg som ätit för mycket gröt. Jag satt som ett frågetecken och undrade ifall han inte utfört någon ritual på mig, något ifrån en karibisk ö. Den kamouflerade mannen skrattade, "Ursäkta min vän, han är inte härifrån. Han frågade dig om ditt namn." Jag sneglade bort mot mannens vän, "Kattovisch heter jag, men dom kallar mig Katten och Katto." Ett gutturalt läte bekräftade att mannens vän förstått mitt svar iallafall. Jag bytte fokus mot mannen, "Du får ursäkta mig, men ni är i mitt hus utan att angett vad ni själva heter." Mannen log och tog upp en liten behållare med vad som liknade smörjmedel. Han öppnade upp locket och tog ett djupt andetag in med näsan. Han rös av välbehag och satte på locket igen. "Möt oss vid början av skogen bortom kullen och dammen om tre månar, där får du reda på allt."

Lika snabbt som dom gjort sig anträffbara lika snabbt var dom borta. Jag gick bort till min byrålåda och likväl hade mina klädesplagg blitt utbytta mot diverse liknade kamouflage kläder som mannen hade på sig. Jag var ändå märkbart lugn och sansad trots att två herrar tagit sig in och utan att presenterat sig tagit mig för givet.

Innan jag han sätta mig ner så knackades det på dörren. Jag gick ut i hallen och såg en lapp som blivit stucken under dörren.
"Innan du ger dig av om tre månar så skall du införskaffa följande"

Fortsättning följer...

Tror året var 2011 och jag hängde med en kompis till gothcon för att han skulle lira warhammer 40k, kollade lite på vad som fanns på schemat och såg att VSAF hade en monter. Jag gick dit, klämde på en ptw och lite annat gött, fick reda på att man kunde testspela under eventet och fick där låna borkas tung-AK. Efter det var jag såld 110%

Trodde jag skulle på lemon party (googla inte). Blev lurad.

För mig började det med ett 30 års-jippo. Jag och 3 kompisar åkte ut till en liten plätt skog och tömde våra high cap mag på varandra med våra hobbex-bössor tills någon gav upp... det var ingen fråga om att ta träff eller inte..

Har handlat en gång på hobbex och kommer inte fortsätta, är inte jättenöjd med dom men en sak gjorde dom bra, när jag köpte min första bössa tipsade dom om Vsaf och det var så jag hittade hit.

Därefter har det totalt eskalerat i fullständigt prylnörderi. Det har även lyft mitt militära intresse på ett vidare plan och gjorde att jag senare även gick med i Hemvärnet. Det var även andra orsaker till det så klart men airsoften förminskade avståndet från ord till handling hos mig när det gäller den biten.

Var uppe i sthlm våran 2014 å skulle prova på med en kompis som hade ett extra kit. Men det blev lite böss strul dagen innan så det slutade med att vi åkte till RS å jag köpte ett eget vapen. Hade en toppen dag i skogen å väl hemma tillbaka i borås så var det google i högsta hugg för att hitta lite mer lokalt. Hittade VSAF å åkte ner till bergsjön å möttes av några Glada Citroner Å sedan på det spåret var det. Vara nere på varje spel under sommaren å hösten, dock inte hunnit mer lika många turer under 2015, kan även vara för att jag har blivit med förtjust i CQB så bergsjön inte passar mig så bra.

GothCon 2015 med min sambo

En veckas sök på Google.

Hittade hit efter lite googlande